Om att låta sig hämmas av ångest och om att inte låta sig hämmas av ångest

I lördags hängde jag med Linda till Värmlands Museum för att kolla in hennes kollega Tommie Ohlsons fotoutställning ”Vid sidan av staden”. Jag tog med kameran och tänkte bloggplåta lite under eventets gång, men … Det var vernissage och väldigt mycket folk. Hälften var fotografer och andra hälften var släpapåsystemkamerahipsters. Min Canon G12 lämnade väskan i ca en minut, sen fick den prestationsångest och kröp tillbaka. Innan hann den i alla fall ta bilden ovan. Jag avsäger mig allt ansvar för den.

I utställningslokalen fanns, förutom en massa fotografier, en pärm med några lokaltidningsartiklar om konstnären. De berättade om hur hans brinnande intresse för fotografi hämmats av hans problem med panikångest och hur han löste det genom att cykla från stadsruschen, ut i lugnet på vischan och fota omgivningar där han känner sig trygg. Bilderna i utställningen berättar samma historia. Provokationskonst i all ära, men i bland är det skönt att vila ögonen på någonting vackert och harmoniskt skildrat av någon som älskar det. Fin inspiration för min lilla kamera och andra ångesthämmade personer.

Den här bloggposten vaccinerar 95 barn

Har du en blogg och vill vaccinera ytterligare 95 barn? För varje bloggare som publicerar den här bloggposten under kampanjen så skänker Apotek Hjärtat 95 stelkrampsvaccin. Läs mer och hämta bloggmaterial på unicef.se/sprid-budskapet/bloggkampanj (kampanjen gäller 16 april-13 maj eller upp till 5000 blogginlägg).  

Om drygt två månader ska jag öluffa

Föreställer mig en sommarmorgon med ljumma vindar och en sol som nyss gått upp. På armen en kylväska med matsäck. I handen en filt. Bredvid mig några vänner med bara ben som doftar solkräm. Under min sommarklänning är baddräkten redan på plats. Vi möts upp i hamnen och väntar tillsammans på båten som ska ta oss mellan öarna i norra Vänerns skärgård.

De här två benen har längtat efter att få komma ut i den värmländska skärgården utan att veta om det.

Tidigare på Norrstrand

Gick jag för att hämta kurslitteratur. Under den soliga promenaden på cirka tre minuter försökte jag sätta fingret på vad som är utmärkande för min stadsdel. Är det närheten till snabbmat tänkte jag för mig själv. Här finns trots allt korv och hamburgare för den hungrige tillgängliga dygnets alla timmar. Kanske är Norrstrand Karlstads pizzeria-tätaste stadsdel? Fyra stycken på inte mer än fem minuters gångavstånd. Nej, helt rätt kändes det inte att låta Norrstrand symbolisera närheten till den snabba maten.

Min blick fastnar på en skylt.

Sedan ännu en.

Efter fem meter ytterligare en och allt faller på plats i mitt huvud.

Det är helt enkelt närheten till skräpmat och dålig marknadsföring som sammanfattar Norrstrand.

När solen gått ned – Båtquiz och tempelkonsert

Efter några öl på Kvarnberget gick Emil, Jonas och jag ut i skymningen. I sakta mak rörde vi oss mot Båten. Man kan inte skynda förbi en solnedgång över älven.

På Båten träffade vi Marion och Tobbe. De hade köpt fyra små öl för 100 kronor. Det gjorde vi med. Sen bildade vi quizlag med många glas på bordet. Jag blev lite sur för att jag inte kom ihåg vad Notorious B.I.G:s änka heter (Faith Evans, såklart), men vi kom fyra och var löjligt nöjda med det.

Sen satt vi plötsligt bakom en kandelaber i källaren på Tempel. Nytt ställe för mig. (Källaren alltså, Tempel har jag väl halkat in på förr.) Vi konstaterade glatt att det är lite boliviansk svartklubbsfeeling därnere.

Efter en stund blev jag upphämtad av Jonas som tog med mig backstage. Där är det lite mer relaxavdelningiskyddsrumsfeeling. Vi snyltade några öl av bandet. Nästa anhalt var merchandisebordet. Jonas ville ha sällskap medan han krängde t-shirts och jag lovade att bistå.

Där blev jag ganska snart själv medan Jonas fixade backdrops, rökte, kissade och hejade på halva stan.

En toalettpaus fick jag i alla fall. Passade på att ta en klassisk egobild. Något leende ville jag minsann inte bjuda på.

Det lär inte bli något prisregn över Emelie på merchandisergalan i år heller – trots mycket snyggt skyltningsarrangemang lyckades jag bara sälja en liten Lyndon Seven-EP.

Solnedgång över Lillängshamnen

Ett gäng brôtiga tonårspojkar hade invaderat den stora klippan. Vi hade det fint på den lilla. Två stillasittande systrar, en smidig schäfer och en studsig svåger som avnjöt sju korvar på en engångsgrill och en solnedgång över Skoghallsverken.

Blåstjärneblomster

Alla har väl noterat att solen har värmt oss med sin närvaro idag va? Bra, då skriver jag inget om det. Och alla oändliga tegelstensverk som skrivits om våren … Där finns inget nytt att tillägga heller. Jag nöjer mig med att meddela att jag mår bra samt rapportera att både Kvarnberget och Marieberg bytt ut det grå mot det blå. Zola och jag promenerade genom scillasjöar på vägen till skogen. De små blåstjärneblommorna har tagit över det mesta av rabatter och gräsmattor i villaområdena här omkring.

”Det är ju VI som är Karlstads innegäng ju”

Jag har knäckt koden till varför alla är så fruktansvärt provocerade av Wermland forever. Det har ingenting att göra med usla skådespelarinsatser, de är inte mycket värre än i vilken svensk film som helst. Nej, bakom de upprörda statusuppdateringarna på Facebook står 80 000 karlstadbor som tycker att det är de och deras vänner som är Karlstads riktiga innegäng. ”Det är MIG den där serien borde handla om.” Och, eh, jag känner väl att jag i alla fall har en del vänner och bekanta som definitivt är mer spännande än de där solarie-, ligg- och gymrobotarna Tv3 castat …

Övre Frykens konstrunda

Övre Frykens konstrunda på långfredagen var länge en familjetradition. Pappa hoppade så småningom av till förmån för motorcykelpremiärer och mamma har pågrund av en festival i Norge blivit en högst sporadisk deltagare, men syster och jag fortsätter flagga för den värmländska kulturen varje påsk. Så här såg evenemanget ut 2012:

På väg ut ur Karlstad. I år valde vädret att lämna en hel del i övrigt att önska.

Fortfarande på sydvärmländska vägar. Som sagt, det här är ett tämligen uppskattat inslag i systrarna Säwes påskfirande.

Västra Östra Ämtervik. Vi får stanna en gång på vägen till första anhalten för att inte bli för tidiga. Mamma är med. Det är inte så bråttom till black metal-land den här gången. Hon trivs ganska bra även i Västra Östra Ämtervik, som vi konstaterar inte är helt olikt Norge.

På Alma Löv. Obligatoriskt stopp. Den köttsliga Karin Broos är inte på plats, men hon har lämnat en ler-stand in att hålla ställningarna.

På Alma Löv. Här har syster precis blivit lovad en påskpresent av mamma och hon har börjat scanna grafiska blad för hemtagning. Välja är inte hennes starka sida, men hon efter en halvtimme kommer hon i alla fall fram till ett beslut. Jag med. Hurra.

Philadelphiakyrkan i Sunne. Jag har fastnat för en krukväxt.

Philadelphiakyrkan i Sunne. Emil och Jonas är på väg ner från Lotta Appelquists miniateljé. De känner sig inspirerade efter att ha tittat på en bildserie föreställande ett berusat par som gör stan.

I Tjusterby hos Per Pedersen. Här har mamma börjat ångra de där påskpresenterna som syster och jag fick på Alma Löv. Hon blir tvungen att avstå ett kollage som hon är väldigt sugen på att spika upp på väggen hemma i Kil.

På Sahlströmsgården. Här kan man både titta på konst och prova hattar. Jag ägnar mig främst åt det senare alternativet.

Hos mormor och morfar i Torsby. Om man väljer att dricka påskmust till maten missar man den traditionella eftermiddagssalongsberusningen.

Hos mormor och morfar i Torsby. Det gör inte Emil. Han sjunger lovsånger över maten och undrar om han inte kan få flytta in i mina morföräldrars sällskapsrum.

Min svarta bok

Använder jag i mitt försök att sluta stressa så förbannat, få saker gjorda och memorera mina önskningar. Förra veckan innehöll bokens rader noteringar om diverse lägenhetssysslor. Den här veckan är det istället letandet efter skidutrustning som ges utrymme. Mina önskningar delar jag av vidskepliga skäl inte med mig av.

Ja, jag använder även min almanacka flitigt, men i den finns inte plats för tankar om framtid. I min svarta bok finns det sidor för drömmar och projekt. De där drömprojektstankarna som snurrar i huvudet precis innan sovdags. Som så ofta håller mig vaken på grund av min vilja att komma ihåg. I en svart bok från närmaste mataffär finns de nu bevarade och förhoppningsvis leder noterandet till någonting bättre.